Ina och jag

Igår var jag fast beslutsam att ta en ganska lång promenad med Ina. och jo visst blev det en promenad MEN jag kunde inte hålla mig från att gå in i paddocken och leka med vår återfunna vän preseningen. För tillfället tycker jag det är SÅ intressant att skapa lite olika "hinder" eller "problem", tex små banor av preseningar koner och bommar,och se hur Ina tacklar det och lista ut hur jag kan hjälpa henne att behålla självförtråendet genom det. För visst kan jag FÅ henne att gå över, under eller igenom det mesta. Men det är ju inte lika intressant som att få henne att välja det med självförtroende. Så det är mycket det vi jobbar på för tillfället.

 

Jag har nog omedvetet hållit tillbaka oss i det innan. Eftersom Ina lätt blir orolig och ofta får ganska stora reaktion till en början så är det lätt att bara stoppa innan det blir jobbigt för henne. Att bara hålla sig inom vår comfort zon. Jag är en riktig sucker för det här med att sluta när det känns bra, problemet är bara att jag slutar aldedes för tidigt ändå, hahah. Jag kan bokstavligt talat jobba med henne i 5 minuter och om jag får den där fantastiska Ina-känslan som bara hon kan ge mig så kan jag sluta och bara flyta runt på mitt rosa moln och va nöjd, haha jag är knäpp jag vet.

Men man måste utmana sig själv om man vill utvecklas, så det är vad vi leker med för tillfället.