Det här med gräset

 
 
 
Gräs gräs gräs, den där lilla gröna jäkla saken som kan vara en plåga eller en tillgång. Gräs är svårt. Verkligen. Iallafall för mig. Det är inte förrän nu som jag känner att jag och Ina verkligen har hittat en realation till gräset som passar oss båda. Och då har jag ändå kunnat jobba löst på gräs ett bra tag.
 
Att använda gräset som en motivation i träning är en grym tillgång.
"kan du ge mig lite spansk skritt, eller samlad trav?, FINT här ät lite gräs" Men det är oftast inte där jag får problem, då har vi en tydlig regel. Du får äta, så fort du ger mig den där fina slutan/stegringen/varvbytet/benlyftet. Problemet för mig har kommit tillexempel in från hagen eller i situationer där vi inte gör något annat speciellt, då vi lika gärna kan äta gräs. Och vem är då jag att säga "det ska vi inte minsann"?
 
Jag vill i all min träning ta in hästens idéer. Jag vill att hästen ska känna sig delaktig och VÄLJA att vara med istället för att bara göra det för att hon är rädd för konsekvenserna. Rädsla är inte respekt och respekt är inte rädsla. 
 
Så det här med att ge en konsekvens på gräs-ätande har varit riktigt svårt för mig mentalt. Jag ville inte bli den där gräs-polisen och ge ett ultimatum. Jag kunde inte motivera mig själv att säga "nej just nu FÅR du inte äta gräs". Vem var jag att bestämma det? Och framför allt har jag inte känt att jag kan göra det på rätt sätt med rätt energi. Det gick också lite emot min inställing i all annan träning där jag focuserar på att själv vara på ett sätt där hon väljer att vara med och lyssna på mig. Men jag har insett att det inte handlar om förbudet mot gräset. Det handlar om att kunna ta ett beslut, inte som en chef eller boss men utan som en ledare. Att faktiskt veta vad jag vill, tro på min ide och att kunna förmedla "reglerna", i brist på bättre ord, på ett vänligt och bra sätt så var jag helt plötsligt en sådan person som hon ville följa mer. Det blev så mycket lättare, energin kring gräset blev så mycket bättre och det är inte ett jobbigt moment längre utan ett tränings tillfälle.
 
Det är så kul att en grej som jag trodde skulle äventyra sättet hon ser mig på faktsikt blev raka motsattsen, det stärkte mig som henne säkra punkt och säkerhet är så ofantligt viktigt för Ina.

Det var väldigt viktigt att man tror på sin idé helhjärtat. Såklart är det viktigt att alltid vara ödmjuk och inse att hur säker man än är på någonting så kan man ha fel, men gör man allt med kärlek är det svårt att göra fel, och man kan alltid ändra och bättra sig. Men går man in med inställningen att " oj oj oj det här är nog fel av mig" ses man som osäker vare sig man har fel eller rätt.
 
Jag har hästarna i Costa Rica och Californien att tacka för den insikten. Dem var stentuffa, visste precis hur dem ville ha det och om du var obeslutsamt eller flackade runt på diverse känslor kollade dem bara på dig som om du va dum i huvudet. Dem blev inte oroliga eller osäkra när jag gjorde fel, vilket gjorde det lättare att hitta rätt.
 
Ina blir orolig när hon tycker att jag inte har koll på situationen, vilket ofta resulterar i att jag får stå och klia mig i huvudet och undra vad som fick henne att bli obalanserad men eftersom focuset då hamnar på att få tillbaka henne i balans tappar jag ofta lärdommen om vad som faktiskt hände.
 
Criollosarna och mustangerna väntade tålmodigt på att du skulle fatta och gjorde du inte det så tryckte dem upp det i huvudet på dig ;)

SÅKLART är var och en av dem en egen personlighet med sina egna styckor och svagheter men om man får generalisera så är min erfarenhet att vilda/vildfödda/vildhäst raser generellt sätt är väldigt mycket mer mentalt balanserade än dem flesta av våra mer domesticerade hästar.

Det är så häftigt vad många saker man kan lära sig, alltid, och hur nya lärdommar kan ändra ens syn på allt. Vad jag lärde mig hos vildhästarna har gett min insikter som Ina kanske inte hade kunnat visa mig på samma sätt och vad Ina har lärt mig om känslor i alla dess former, små och stora och hur viktigt det är att ta dem på allvar hade jag nog inte kunnat få någon annanstans.

Man vet aldrig i vilken form lärdomar kommer, det gäller bara att vara öppen för dem och se möjligheten att lära sig något ifrån alla situationer, ifrån alla djur och människor.

... och nej jag har ju inte alls flutit iväg från ämnet gräs ;)
Ha en fin kväll.

Kommentera här: