Ina och jag

Idag satt jag en stund i hagen och bara titta på hästarna en stund innan jag tog in Ina. Dels för att det är underbart att bara sitta i naturen men också lär jag mig så himla mycket av att bara se dem interagera med varandra utan människor. och så var jag galet trött ;)

 

Ina stod med sin nyblivna bästis Melo en bit bort och betade. Helt plötsligt bet något henne vid ljumsken, förmodligen en stor och hästfluga som verkar stortrivas i vädret vi hade idag. Hon sprang i en "vacker" hackney trav, (alltså stora yviga benrörelser och en briljering som hade gjort jag vet inte vem stolt) RAKT fram till mig och placerade ljumsken så att jag skulle kunna ta bort hästflugan till henne. Jag blev så glad. Det är exakt så jag vill att hästana jag jobbar med ska se på mig. Som någon som kan hjälpa dem. Som någon som dem kan komma till med problem och få hjälp med att lösa dem.

 

Jag vill vara den som kan ge min häst det den behöver för att utvekclas men framför allt för att må så bra som möjligt. HUR kan jag hjälpa min häst idag? Hur kan jag inte bara få henne att gå över diket/in i transporten/stå still i stallet/följa mig löst/hoppa hindret, men också känna sig bra över att göra det?

 

Är det inte det vi egentligen är till för? Att hjälpa våra hästar att utvecklas, mentalt så väl som fysiskt?