Lastning
Igår tog jag och Ina tag i våra liv och lasttrände. Det är något man enligt mig aldrig kan göra förmycket (även om Ina nog inte håller med, det är ju såååååå mycket roligare att gå ut på äventyr)
Lastning var något som innan alltid innebar stor stor stress för Ina, hon kunde vara helt mentalt slutkörd efter bara ett litet kort "här står vi vid transporten"-pass. Därför är det så himla kul att se hur hon är nu, lugn och tänkande och lyssnar på dem minsta minsta tecknen. Även om hon fortfarande är lite skeptiskt runt transorten och väldigt känslig på vart jag står och vad jag gör medans hon är inne i den så är det så himla roligt att träna med den nu. Bara att se hur jääääkla stolt hon blir när hon visar (iallafall enligt henne själv) stoooooooooort mod och går in i den trånga lilla konstiga lådan matte så gärna vill stå i gör hela ens dag.