Ina och jag

Första tanken när man vaknar och ser att hela världen är dimmig av duggregn utanför fönstret är ganska tung. Speciellt när man vet att man ska vara ute hela dagen. Men när man väl kommer ut och en extrem höst känsla omfamnar en är det bara mysigt. Jag har aldrig uppskattat hösten så mycket som iår, Förmodligen (bara ändast) för att jag inte går i skolan (HALLELUHJA)

 

Hade tänkt last-träna idag men jag blev dyngsur när jag jobbade så det lockade inte så mycket. Dessutom blir rampen till vår transport ganska hal när det regnar och inte så rolig att backa ner för enligt ina. 

Så idag fick primadonan vila sig.

 

Igår var vi på terrängbanan och avaktiverade oss. Släppte henne lös direkt när vi kom dit och det var BARA SÅ KUUUUL tyckte hon (okej vi båda) hon satte iväg i sin bästa hackney trav, stannade vände tillbaka och speglade alla mina rörelser. Hon var så med men samtidigt så fri. Det var verkligen så härligt att springa runt och dra repor med sin bästa vän mitt ute på en stor äng omringad av träd i höstens alla färger.